Sagan Om Zebran, Giraffen och Lejonet!
Det började på juldagen säg runt 11, min mobil pep till och väckte mig ur min fantastiska skönhetssömn. Ett sms från Zebran låg och suktade efter uppmärksamhet. I sms:et stod det: ""Giraffen" har fått en idé. Han vill att vi ska hämta honom så han kan hänga på ut ikväll" Jag visste vart Giraffen höll hus och insåg att det skulle bli en heldag om vi ens kom iväg. Mitt svar blev lite lamt liknande: skoj! Jag hade precis somnat om när telefonen började ringa en störande signal det var Zebran som inte visade någon som helst person frid efter den långa Julaftonen. Jag svarade Han pratade Vi la på. många medelanden och signaler senare hade Zebran frågat sin mamma om vi kunde låna bilen jag åt frukost och började resa vid 14.01 då bussen in till Töreboda gick.
Väl framme i Töreboda ringde zebran från bilen och sa att dom var lite försenade, jag hängde inte läpp utan gick in och köpte en påse med klubbor på pressbyrån, gott. När bilen anlände till Töreboda tankade vi upp, då var klockan ca. halv 3.
Vi startade vår resa och tur som vi hade var Giraffen någorlunda förbehållsam och hade slängt iväg två sms till våra telefoner om hur man kommer fram, en vägbeskrivning så att säga. Vi började knapra på lite klubbor och lyssnade på ett radioprogram om dom Kristliga symbolerna vid övergångsställena. Vi körde och körde en bra bit och rätt som det var stod det att vi åkte in i Värmland (frågan är väll om det hade behövts, det märktes på dom oändliga skogarna och den obefolkade civilisationen).
Väl i Värmland tog vi hjälp av våran väldetaljerade vägbeskrivning och vi hittade en liten väg som såg ut som den vi skulle köra på. Efter ett tag svängde vi och sen svängde vi igen, under tiden hade solen gått ner och skogarna var bara läskigare nu när man inte såg något annat än det som fanns i strålkastarljuset från bilen.
Vi tog en klubba, körde fel, vände, svängde, åkte för långt, ringde Giraffen och sissådär 4 grusvägar efteråt var vi äntligen på rätt väg igen. Vi kom fram alldeles lagom för att hinna smaka på resterna från en otroligt god kalkon med sås. Hos Giraffen blev det inte en långvarig visit men det var trevligt så länge det varade.
Väl i bilen igen tog Zebran fram ett reaktionsspel som skickade elstötar till den som förlorade eftersom jag skulle köra kunde jag inte delta så jag tog en klubba och började köra hemåt igen. Det var dimmigt i dom djupa skogarna och dimman släppte inte förens ute på den stora vägen (iallafall asfaltsvägen). Efter många mil, en hel del klubbor och elstötar ringde en god vän från Skåne. Zebran svarade och insåg att vår Skånevän var lagom på lyset. Mitt uppe i en diskussion med vår kompis missade jag vår avfart och vi fick ta en annan väg (tur att alla vägar bär till Töreboda). Efter lite extra svängar och lite kringelkrokar började vi känna oss hemma. 6km hemifrån kom en gnutta feldoserad vänstersväng med krön, det var då det hände.
Bilen släppte på alla hjul jag svor en ramsa och vi var på väg mot dikeskanten, jag försökte parera, framhjulen får fäste men bakdelen glider ner i diket och sen minns jag inte riktigt vad som inträffade mer än att vi rullade runt men när vi väl stannade låg bilen på sidan/taket med förardörren tryckt mot marken och Zebrans dörr fritt i luften. Jag hängde kvar i stolen, bältet funkade jag pustade ut. hörde hur ett bälte knäpptes loss och kände hur en person föll rätt på mig där jag satt försvarslös och chockad. Personen i fråga var inte den smidigaste som knallat i ett par skor och efter många om och men kom han ut (då åkte en bil förbi, FÖRBI!! hur fan tänker man då?)
Polisen kom efter ett tag och frågade frågor, jag blev tagen till sidan och blåste i alkomätaren, sen var de klart. inte ens körkortet frågade dom efter. Vi åkte hem och tittade på Hellboy I & II, bra.
Kollikera är tyvärr inget ord men om det vart de var det bra nära den kvällen! // Lejonet
Väl framme i Töreboda ringde zebran från bilen och sa att dom var lite försenade, jag hängde inte läpp utan gick in och köpte en påse med klubbor på pressbyrån, gott. När bilen anlände till Töreboda tankade vi upp, då var klockan ca. halv 3.
Vi startade vår resa och tur som vi hade var Giraffen någorlunda förbehållsam och hade slängt iväg två sms till våra telefoner om hur man kommer fram, en vägbeskrivning så att säga. Vi började knapra på lite klubbor och lyssnade på ett radioprogram om dom Kristliga symbolerna vid övergångsställena. Vi körde och körde en bra bit och rätt som det var stod det att vi åkte in i Värmland (frågan är väll om det hade behövts, det märktes på dom oändliga skogarna och den obefolkade civilisationen).
Väl i Värmland tog vi hjälp av våran väldetaljerade vägbeskrivning och vi hittade en liten väg som såg ut som den vi skulle köra på. Efter ett tag svängde vi och sen svängde vi igen, under tiden hade solen gått ner och skogarna var bara läskigare nu när man inte såg något annat än det som fanns i strålkastarljuset från bilen.
Vi tog en klubba, körde fel, vände, svängde, åkte för långt, ringde Giraffen och sissådär 4 grusvägar efteråt var vi äntligen på rätt väg igen. Vi kom fram alldeles lagom för att hinna smaka på resterna från en otroligt god kalkon med sås. Hos Giraffen blev det inte en långvarig visit men det var trevligt så länge det varade.
Väl i bilen igen tog Zebran fram ett reaktionsspel som skickade elstötar till den som förlorade eftersom jag skulle köra kunde jag inte delta så jag tog en klubba och började köra hemåt igen. Det var dimmigt i dom djupa skogarna och dimman släppte inte förens ute på den stora vägen (iallafall asfaltsvägen). Efter många mil, en hel del klubbor och elstötar ringde en god vän från Skåne. Zebran svarade och insåg att vår Skånevän var lagom på lyset. Mitt uppe i en diskussion med vår kompis missade jag vår avfart och vi fick ta en annan väg (tur att alla vägar bär till Töreboda). Efter lite extra svängar och lite kringelkrokar började vi känna oss hemma. 6km hemifrån kom en gnutta feldoserad vänstersväng med krön, det var då det hände.
Bilen släppte på alla hjul jag svor en ramsa och vi var på väg mot dikeskanten, jag försökte parera, framhjulen får fäste men bakdelen glider ner i diket och sen minns jag inte riktigt vad som inträffade mer än att vi rullade runt men när vi väl stannade låg bilen på sidan/taket med förardörren tryckt mot marken och Zebrans dörr fritt i luften. Jag hängde kvar i stolen, bältet funkade jag pustade ut. hörde hur ett bälte knäpptes loss och kände hur en person föll rätt på mig där jag satt försvarslös och chockad. Personen i fråga var inte den smidigaste som knallat i ett par skor och efter många om och men kom han ut (då åkte en bil förbi, FÖRBI!! hur fan tänker man då?)
Polisen kom efter ett tag och frågade frågor, jag blev tagen till sidan och blåste i alkomätaren, sen var de klart. inte ens körkortet frågade dom efter. Vi åkte hem och tittade på Hellboy I & II, bra.
Kollikera är tyvärr inget ord men om det vart de var det bra nära den kvällen! // Lejonet
Kommentarer
Trackback
